• Veckans Artist Barry White

    V 36

    Barry Eugene White, eg. Barry Eugene Carter föddes den 12 september 1944 i Galveston, Texas, dog den 4 juli 2003 i Los Angeles, Kalifornien. Han var en amerikansk musikproducent, sångare och låtskrivare som skapade ett flertal soul- och discohitar. Barrys  inspelningar innehöll ofta hans djupa basröst och sensuella framförande, som gav en romantisk stämning. Han kallades ibland The Maestro ("Mästaren") eller The Walrus of Love ("Kärleksvalrossen"). Totalt har Whites musik sålt över 100 miljoner exemplar.

    Barry White föddes som Barry Eugene Carter i Galveston, Texas men växte upp i South Central, ett av de mest brottsdrabbade områdena av Los Angeles. Där gick han med i ett gäng vid tio års ålder. När han var sjutton år gammal dömdes han till fyra månaders fängelse för att ha stulit Cadillac-däck för 30 000 dollar.

    Efter att ha kommit ut, lämnade White gänget och inledde en musikkarriär i början av 1960-talet. Han har senare berättat om hur han en dag i tonåren vaknade upp och under natten hade fått sin mäktiga basröst. Den kom väl till pass i de sånggrupper han gick med i, innan han försökte sig på en solokarriär i mitten av decenniet. Hans enda framgångar under 1960-talet var som kompositör: hans sånger spelades in av bland annat Bobby Fuller och TV-gruppen The Banana Splits. 1969 fick han till slut sitt genombrott när han började sjunga tillsammans med de tre talangfulla kvinnliga sångerskorna i Love Unlimited.

    Gruppen modellerades efter den klassiska Motown-gruppen The Supremes, och ägnade två år åt att finslipa klangbilden med White, innan de fick kontrakt med 20th Century Fox Records. White skrev, producerade och arrangerade den klassiska soulballaden "Walking in the Rain (With The One I Love)". Låten nådde topplistorna.

    Under 1970-talet fick gruppen flera hits. Så småningom gifte sig White med gruppens kvinnliga försångare, Glodean James. Under arbetet med några demoinspelningar för en manlig sångare, föreslog skivbolaget att White skulle pröva att vara lead singer. White tvekade, men gick sedan med på det, och skapade på det sättet musikhistoria.

    Bland hans hits finns bland annat "I'm Gonna Love You Just a Little More Baby" (1973), "Never, Never Gonna Give You Up" (1973), "Can't Get Enough of Your Love, Babe" (1974), "You're the First, the Last, My Everything" (1974), "What Am I Gonna Do With You" (1975), "Let the Music Play" (1976), "Your Sweetness is My Weakness" (1978), "Change" (1982), "Sho' You Right" (1987), och "Practice What You Preach" (1994).

    White hade haft kroniskt högt blodtryck en längre tid, och det resulterade i att hans njurar slutade fungera på hösten 2002. Han drabbades av stroke i maj 2003, och tvingades därefter att träda tillbaka. Den 4 juli 2003 dog han på Cedars-Sinai Medical Center i västra Hollywood-delen av Los Angeles, vid endast 58 års ålder. Han sade under senare delen av sitt liv att han skulle vilja bli ihågkommen som en god människa som råkade kunna sjunga.

    Whites memoarer, Barry White: Love Unlimited, skrevs tillsammans med Marc Eliot och publicerades 1999.

                                                                                                                                                                                                  Wikipedia

    Om radio88

    Vi spelar musiken du glömt att du kommer ihåg - de största hitsen från the golden years! Radio 88 Partille drivs av samling entusiaster som ägnar många tusen timmar varje år åt att värna om våra lyssnare och annonsörer.